Kidz Of Karlshem

Auds nya vildhäst
 Yo yo yo mina peeps. Vad händer där ut i den virituella världen? Ja jag sitter och väntar på min fysik, vet inte om jag nämnde men gud vad jag hatar mitt schema, varför slutar jag halv fem när jag har femtioelva håltimmar. Nej usch det där med scheman asså. 
 
Idag ska jag berätta den fantastiska historien om hur jag, Aud och the one and only panda tog tag i våra liv och körde hem en irländsk förvuxen ponny (läs, storhäst) från en hage en bit bort där den gått med Fanta i typ två månader. Det hela började egentligen med att Aud spontanköpte en ponny från irland men då det inte är så ovanligt eller innehåller mycket mer detaljer än så kommer jag skippa fram en bit. Amanda kommer alltså fram till mig när jag håller på och äter med mina lägerbarn med världens hånflin (tack för den manda) och berättar att Aud har planer på att dra upp mig oheligt tidigt och dra bort mig till den där hagen för att sedan LEDA hem dem, och denna hagen är typ halvvägs till skå så asså det är en bit att gå med en häst man inte känner. Oavsett så verkade som att Aud skulle genomföra denna plan men i sann karlshemsanda försov vi oss båda två den morgonen och gömde totalt bort fram tills runt lunch. Detta var söndagen, alltså dagen alla barn skulle åka hem och alla som någonsin jobbat på karlshem vet att detta är dagen jorden går under, det är hästar som ska flyttas mellan tusen hagar, inklusive trailas bort till Gällstaö, barn som ska hitta alla sina grejor och någonstans mitt i allt ska man själv hinna packa, städa och mocka stallet. Oavsett detta läger skulle Kimpan komma dagen därpå och sko hästar vilket innebar att cirka tio hästar skulle vara kvar uppe på gården. Detta skulle ju då såklart fixas i samband med utsläppet och är alltid en ganska jobbig övning för man kan omöjligt tänka på allt när man planerar på pappret. Då skulle vi åka iväg och hämta ponnyn! 
 
För det första så skulle vi prompt ha rätt musik för det var tydligen det viktigaste i hela världen, vi stannade alltså mitt i allt för att hitta rätt CD för humöret och sorry Aud men jag hade aldrig någonsin hört den låten innan. 
 
När vi tillslut kom fram gick allting faktiskt väldigt smidigt, ponnyn gick att lasta vilket jag verkligen inte trodde då den stått ohanterad (med undantag för Aud) länge, Fanta hade en stor gren i svansen men utöver det tror jag inte det var så mycket drama. Jag blev lite stressad dock när Aud sa följande: "Tappa inte honom nu issa så han springer t på vägen och dör". Ingen press alls liksom. Tillslut kom vi i alla fall hem trots att aud körde typ 20km/h hela vägen. Väl hemma var den nya hästen nästan lite bufflig. Så fort man ställde sig och kliade Fanta kom han fram och ville också ha kärlek. 
 
Okej men detta var den otroligt långa historien om hur vi fick hem en vildhäst som inte var det minsta vild hehe. Tack och hej!
 
 
 
 
 
 
VALPIS!!!