31 augusti 2016

Skipper in action

Hej! Har inte lagt upp mycket bilder på Skipper alls, anledningen till det är väl främst att jag inte har ridit speciellt mycket. Nu dom senaste 2 veckorna har jag kunnat rida litegrann, men det har bara blivit kortare turer barbacka. Vi har kunnat trava lite och tagit någon kortare galopp i kanten av en äng iallafall! Tänk på att hon inte blivit riden ordentligt på ridbanan på nästan 2 månader på dessa bilder (som förövrigt är tagna för lite mer än en vecka sen).

Skipper har åkt tillbaka till Karlshem nu, vilket känns mest skönt men lite ledsamt också. Skönt då jag slipper pendla Stockholm - Norrtälje varje dag, men har ändå tillbringat väldigt mycket tid med den hästen (då saker och ting varit som det har) och nu lär det ju inte riktigt bli samma sak. Om jag ska fortsätta rida Skipper i vinter får vi se.

31 augusti 2016

Dumma vänsterskänkel

Jag har tidigare nämt mitt dilemma med min vänsterskänkel som av någon konstig anledningen har en konstig vinkel. Detta gör jag helt omedveten och det stööör mig så mycket. Något jag ständigt försöker jobba bort.
 
Lite bildbevis:
 
 
 

30 augusti 2016

saknaden är faktiskt enorm

Hej hörni, det var längesedan jag skrev något här!
Mitt liv är dötrist just nu faktiskt, jag åkte med sorg i hjärtat från Xena för två och en halv vecka sedan mot en semester i Ungern. Dag tre ramlade jag och skadade knät och efter besök på ett sjukhus i Budapest hoppade jag på kryckor resten av semestern. Där sa de att jag hade stukat något i knät, men att det skulle gå över om några dagar om jag inte gick något (var förövrigt på festival, då är det ganska svårt att inte gå något) sen slängde de ut mig till ödet hoppandes på ett ben, jag varken fick eller kunde gå haha. Som tur är lyckades vi köpa ett par kryckor tillbaka på festivalen och dessa blev mina bästa vänner! Efter några dagar började det göra lite mindre ont, även om det fortfarande gjorde sig påmint ganska ofta. Efter festivalen ruttnade jag lite på kryckorna och avancerade till en vilket gick hyfsat. Tillbaka i Sverige så var det fortfarande väldigt smärtsamt att ta sig fram, och att då börja jobba som brevbärare igen, kändes väldigt avlägset. Så jag uppsökte svensk doktor och blev sjukskriven i två veckor. Igår gjorde jag även mitt första besök hos en sjukgymnast så fick jag lite övningar och restriktioner. Bland annat tycker han att jag borde få min sjukskrivning förlängt samt att jag inte bör rida på ytterligare en månad, så livet suger just nu och jag spenderar större delen av tiden i min säng då alla börjat jobba och plugga nu och inte längre är lediga dagtid vilket suger. Och mest av allt saknar jag Xena och fy vad tråkigt det är att inte få rida, det känns som jag går sönder!! Imorgon tänker jag åtminstone åka ut och klappa lite på henne, kan heller inte gå allt för mycket så är lite skjutsberoende i detta fall och nä hörni, detta suger, vill kunna trimma dressyr och skutta lite, hänga i stallet och allt det där..
 
fina hästen <3