Kidz Of Karlshem

I'M BACK!!
Tjenare hörni. ÄNTLIGEN E JAG HEMMA! Egentligen kom jag hem i söndags menmen... Aja jag har i alla fall ridit igår och i Måndags. Idag tänkte jag alltså prata lite om hur jag sätter igång mig själv och min häst. Inte som man sätter igång en häst efter den har varit halt utan bara för att jag är stel och kan inte rida plus min häst har tagit det chill i en vecka med lägerbarn. Man är inte i sitt esse när man inte ridit på en vecka så man behöver helt enkelt en liten startsträcka.
 
Jag gillar att köra så mycket uteritter som möjligt. Allra helst gillar jag att jobba honom en hel vecka ute men då är det hårda uteritter som gäller. Endast för att jag och pållen ska starta igång igen och för att jag är mindre än lite sugen på att försöka jobba honom i ridhuset bara för att ha ett mindre sammanbrott för att det går skit. Denna vecka fick jag skrota min ursprungsidé dock för på fredag är det dressyrlektion och jag vill gärna inte skämma ut mig själv mer än ndvändigt framför Aud. Hehe Aja så igår red jag dressyr i ridhuset och han var så sjukt pigg i början. Appropå det har jag ett problem... Jag har inte tid att jobba min häst! Det är konstant lektioner i vårt ridhus och det blir liksom alltid så att man blir tvungen att avbryta liiite tidigt för nu är det lektion! Plus man tänker alltid att dem börjar kvart över för det är så det alltid varit men nej nu ska dem börja sex av någon anledning. Okej förlåt jag vet att det är bara att anpassa sig eller nåt men det är svårt ibland om man antingen ska på något sätt hinna rida två hästar eller om man slutar tre och bor en timme från stallet så man kommer inte fram förrän fyra. :( Ja jag ville bara klaga lite. 
 
Jag skulle kunna jobba ordentligt dressyr på söndagar eller till exempel måndagar men då vill jag rida ut för annars kommer jag aldrig ut när det är så mörkt som det är nu. Ja jag lever ett tufft liv. 
 
Men det var så himla mysigt att träffa min ponny igen! Jag satt upp i sadeln och jag förväntade mig att det skulle kännas lite obekvämt men det kändes bara rätt. Det kändes som jag äntligen fick sova i min egen säng. Det var så himla skönt att inte behöva konka sina skidor 3 kilometer varje dag och skrika på vår guide som inte förstod mig för han förstod inget annat än tyska. Trots att jag klagar på allt och alla (för det är vad man gör när man blir gammal och vis som jag) älskar jag verkligen att vara hemma och bara leva mitt liv. Det bästa av allt är ju såklart min häst! Det var allt för mig tack och hej!
 
 
 
Enda bilderna jag råkade ha på min dator hehe. Jag lovar, jag har massa bilder men min hårddisk är aldrig där jag vill att den ska vara. 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress