Tjena mittbena! Förra veckan har jag och Villsan jobbat lite dressyr. Mycket öppna och slutna. I skritten börjar det sitta men i traven hamnar vi bara innanför spåret. Åhh när jag blir såhär vill jag bara drilla och drilla och drilla nonstop tills det sitter. Tyvärr behöver hästen vila, ridas ut på och tas hand om på andra sätt. Plus man kan inte direkt rida tre timmar dressyr i sträck. Jag vill bara att det ska funka. Vi får fortsätta drilla i sommar helt enkelt. Förhoppningsvis kan jag göra det i galopp tillslut. 
 
Trots mycket dressyr var det terräng på schemat i fredags. Sista lektionen för läsåret som signalerar en gång för alla att slutet är nära. Jag blir så sentimental denna tid på året. Det är nu allt förändras. Folk lämnar, folk tar stora livsbeslut. Alla säger att det är vid nyår som man förändras men vem fan vill göra stora ändringar mitt i vintern när allt är kallt och ruggit. Plus det är mitt i terminen. Nej lite på min vishet när jag säger; det är nu allt förändras. Människorna jag räknar som mina närmaste vänner kommer jag inte träffa på tre månader och det känns helt bisart. Förlåt förlåt förlåt som sagt är väldigt sentimental. Detta är bara en bråkdel. 
 
Så terrängen... Villis var som vanligt superfin. Haha. Nej men det var inget speciellt för honom. Han hoppade lite stort ibland men annars gick det väldigt bra. Det sista hindret vi hoppade var lite roligt. Det var den där rampen som känns svinhög när man står på marken. Han klarade det galant. Inga problem liksom. Jag är så stolt över min lilla bebis. Aud sa något jag tyckte var lite roligt. "Villis har liksom inget problem med hinder han tycker mest bara de är i vägen." Tyckte det var lite roligt för det passade in så bra. Jag älskar verkligen att hoppa terräng. Det är så mycket roligare än att hoppa vanliga hinder. Wehoo! När man rider utomhus kan man känna hästen jobba på ett helt annat sätt. Det känns som den verkligen får göra vad den var ämnad för. 
 
I söndags hoppade jag terräng igen på Espri. Det var helt annorlunda. Ett vingligt ungsto som knappt känt av en sadel på ett år. Det var intressant minst sagt men tillslut gick det jättebra. Vi hoppade banan och hon hoppade varje hinder utan tvekan. I slutet i alla fall... Vi lämnar det så tycker jag... Allt gick bra... 
 
Villis fick skrittas barbacka i söndags för fy sjutton vad varmt det var jag var helt död efter min tur på terrängbanan. Idag red vi dock dressyr. Men det var Saras sista dag i stalllet för terminen för hon och Bonnie åker på torsdag. Som avslutning bestämde vi oss för att bada. Det var väldigt mysigt och jag kommer sakna Sara väldigt mycket! Som jag sa... Folk börjar försvinna... Asså det kan hända att jag börjar gråta när jag måste åka till skåne. Hoppas ni där hemma får en fantastisk sommar vad som än händer. Bye pie.
 
 
 
 
Fanny

Hej!
Min familj hyrde Strauss för snart 2 år sen, jag har inte hört mycket efter att vi lämnade honom och är väldigt nyfiken på hur det är med honom. Är han kvar på karlshem? Är det någon av er som ridit honom/är med honom som vill svara mig om hur han har det och hur han mår och vad som hänt med honom dom senaste 2 åren? Har han varit på någon tävling kanske?
Hade varit väldigt roligt att få svar och veta hur han har det. Saknar han väldigt mycket. :)


Svar: Just nu står han på gården och hyrs ut till en tjej som heter Felicia. Han mår väldigt bra och alla här tycker om honom (trots att han river sönder alla våra täcken i hagen). Vi har jobbat mycket på att förbättra hans hoppning både i år och framför allt förra året då han har varit lite hopprädd. Han har blivit superfin verkligen. Jag har ridit honom några gånger över året och han har verkligen potential den hästen. Kram!
Kidz Of Karlshem

Fanny

Åh vad roligt att höra! Det där med täckena känner man igen. Lycka till med hoppningen, ni får ge morot från mig till honom. ;)

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress