Halloj halloj! Pang boom krash nu är det maj. Ser ni ljuset i tunneln? Har ni börjat räkna dagarna kvar till terminens slut? Det har jag i alla fall. Även om maj månad i år kan vara den värsta månaden i mitt liv. Alla mina kurser ska avslutas nu. För er som inte vet går jag i ettan på gymnasiet och idiotiskt nog innebär det att man måste skriva massa nationella prov denna tid på året. De ämnen vi inte har nationella i måste vi ha kursprov i så fun fun fun. 

 

Förlåt är smått stressad med en extra dos av ångest här borta. Men i stallet flyter allt på som vanligt. Aud stressar över lägren som vanligt medan vi andra bara njuter av det fina vädret. Med Villis har jag ridit mycket dressyr på senaste tiden. Jag kände att jag behövde kompensera lite hehe... Men det har faktiskt gått väldigt bra. Jag har tagit en liten paus från mitt hackamore nu. Jag kände att jag behövde ut och utforska fler alternativ... Det där lät mycket roligare i mitt huvud. Jag har i alla fall börjat rida på ett eggbett. Anledningen till detta byte är för med hackamore kan det lätt blir så att hästen går och hänger i nosgrimman då det inte finns något som tar emot. Detta blir jobbigt för ryttaren då denna måste bära upp hela hästens och har man en häst med ett gigantiskt huvud som jag har behöver man basically vara hulken för att orka. Som tur är ju jag otroligt stark så jag klarade det lätt. Hahah nej men det blev faktiskt väldigt jobbigt så jag beslutade mig för att ändra lite. Förvånansvärt nog går Villis väldigt bra på eggbett. Än så länge söker han mycket bättre stöd på det än på mitt bett med lösa ringar. Jag hoppar fortfarande på det gamla bettet med lösa ringar. Delvis för att jag vill ha lite variation och delvis för att ett bett med lösa ringar rör sig lite mer i munnen och är lättare att bromsa med. 

 

Imorgon ska vi äntligen rida dressyr. Asså jag är så så så taggad. Har verkligen sett fram emot det. Skulle gärna vilja öva trespår. Trespår är något jag har svårt att hitta känsla för. Jag vågar inte öva på ribanan för jag har svårt att känna när Villis gör rätt och vill gärna antingen ha någon på marken eller ha en spegel. Så varför inte bara rida i ridhuset? Jo därför jag vill inte gärna dö av dammförgiftning. Okej jag överdriver men inte så mycket. Tills vi har fått igång vårt sommarvatten ordentligt och vattnat både ridbana och ridhus är det ganska jobbigt att rida faktiskt. Ridbanan är lite bättre för man kan skritta fram utanför och dammet stängs inte in på samma sätt. Så jag kommer hålla mig på banan en stund framöver. Utöver skulle det säkert vara kul med galopparbete fast det gör jag så mycket själv så det är skulle inte vara så jätteroligt. 

 

Vet ni? I måndags var jag i stallet som vanligt och bestämde mig för att rida ut. Där skrittade jag iväg god och glad i solskenet och sen när jag skrittade ut på länsta-ängen och PANG! Blåsten träffa mig som en jäkla vägg, Jag svär, jag var nära att blåsa ur sadeln. Det konstiga med Länsta är att det bara blåser åt ett håll. Vilket leder till att man rider mot blåsten, hatar sitt liv, önskar man kunde varit smart och ridit någon annan stans, önskade man satsat på fotbollen istället. Men när man har ridit hela radan och ska vända tillbaka är det helt plötsligt vindstilla och allt är bra igen. Då tänker man dumma saker som: Jag kan kanske ta en vända till. Sen ångrar man sig djupt men genomlider och allt upprepar sig. Kort sagt, det var väldigt synd om mig. Jag trodde Villis skulle vara pigg då det var ett tag sen vi red ut men han var samma drömprins som vanligt. Idag ska jag också rida ut, om möjligt tänkte jag försöka rida på galoppbanan. Underlaget borde hålla vid detta laget. Ni får antagligen höra senare. 

 

Det var allt för idag. Bye Pie

 

PLOPP!