saknaden är faktiskt enorm
Hej hörni, det var längesedan jag skrev något här!
Mitt liv är dötrist just nu faktiskt, jag åkte med sorg i hjärtat från Xena för två och en halv vecka sedan mot en semester i Ungern. Dag tre ramlade jag och skadade knät och efter besök på ett sjukhus i Budapest hoppade jag på kryckor resten av semestern. Där sa de att jag hade stukat något i knät, men att det skulle gå över om några dagar om jag inte gick något (var förövrigt på festival, då är det ganska svårt att inte gå något) sen slängde de ut mig till ödet hoppandes på ett ben, jag varken fick eller kunde gå haha. Som tur är lyckades vi köpa ett par kryckor tillbaka på festivalen och dessa blev mina bästa vänner! Efter några dagar började det göra lite mindre ont, även om det fortfarande gjorde sig påmint ganska ofta. Efter festivalen ruttnade jag lite på kryckorna och avancerade till en vilket gick hyfsat. Tillbaka i Sverige så var det fortfarande väldigt smärtsamt att ta sig fram, och att då börja jobba som brevbärare igen, kändes väldigt avlägset. Så jag uppsökte svensk doktor och blev sjukskriven i två veckor. Igår gjorde jag även mitt första besök hos en sjukgymnast så fick jag lite övningar och restriktioner. Bland annat tycker han att jag borde få min sjukskrivning förlängt samt att jag inte bör rida på ytterligare en månad, så livet suger just nu och jag spenderar större delen av tiden i min säng då alla börjat jobba och plugga nu och inte längre är lediga dagtid vilket suger. Och mest av allt saknar jag Xena och fy vad tråkigt det är att inte få rida, det känns som jag går sönder!! Imorgon tänker jag åtminstone åka ut och klappa lite på henne, kan heller inte gå allt för mycket så är lite skjutsberoende i detta fall och nä hörni, detta suger, vill kunna trimma dressyr och skutta lite, hänga i stallet och allt det där..
 
fina hästen <3